Dagens Nyheter – 10 oktober 1873, sida 1

nyhetens behag; och denna kärlek behsgade henne, såsom en dyrbar och. ovanlig leksak behagar barnet, den var det största bevis på hennes makt, som hon hittills någonsin erfarit. En rodnad, varm och älsklig, om den .också var blott em lögn, spred sig öfver hennes anlete; hon begvarada hans lystna blickar med en kärlig, smäktande min, diamanterna på henres bröst rördes häftigt fram och åter af hennes hjertas slag, och ehuru hon bjöd honom tiga och vände sig bort, räckte hon honom dock sin hand, Hen var nu viss om att hon älskade hofom — och han skulle velat gifva hela sin lefnad för att med en enda minut förlänga denna stund sf lycksaligt vanvett. Hans armar omslöto henne, hon syntes bäfva, dock utan att ega kraft att lösslita sig ifrån honom, han smekte henres skime rande hår, han tryckte denna ljufliga, retande varelse, som hånat honom och gjort honom galen så hårdt mot: sitt bröst som ville han tillintetgöra henne. Glödande, osammanhängande ord trängde då och då öfver hans läpgar, han vissto icke sjelf hvad han sade, han var berusad! — Jag offrar, hvad ni begär — för er!... Eller också skall jag hata er så bittert, som ännu ingen man har hatat... Vänskap mellan oss! Min Gud! Det måste blifva ettdera