Dagens Nyheter – 9 oktober 1873, sida 1

-—Bla -—Ämnet besvärade honom; han svarade så kort som möjligt. Erroll teg en stund; derefter såg han upp, och i hans ögon bodde ett uttryck af frimodighet och välvilja. -— Strath, ni skall ej illa upptaga, hvad jag vill säga er, ioke sannt? yttrade han. — Min käre Erroll, hvilken besynnerlig fråga! Jag tror, att jag i allmänhet icke brukar bli lätt stött. — Nej, visst icke; och jag tror äfven, att ni väl tål att höra af mig, hvad ingen annan man, utan fara för att väcka er vrede, skulle kunna säga er; åtminstone hoppas jag det, amle vänl Vi ha alltid varit uppriktiga mot hvarandra; och jag måste nu fråga er, om ni vet, huru man här på slottet talar om er och lady Vavasour? Han hade icke kunnat välja någon olyckligare stund för denna frågas framställande. — Hvem talar om oss? i Han frågade temligen lugnt, men derunder knöt sig hans hand, och hans ögon begynte gnistra. — Åh, jag kan ej uppgifva någon särskildt, emedan litet hvar gör det, svarade Erreolli sorglös ton, ty han hade icke låtit varna sig af den knutna handen. Er uppmärksamhet mot henne måste bli bemärkt, det kunde icke bjelpas. Naturligtvis skämta männen deröfver, så ofta ni befinner er utom hörhåll; sådant är ju vanligt.