Dagens Nyheter – 9 oktober 1873, sida 1

VV öfvertalningsförmåga, som han under sin verksamhet såsom diplomat förvärfvat sig, tog han i anspråk. För att vinna denna qvinna, skulle han ha velat tjugu gånger riskera lifvet och tjugu gånger förskrifva sig åt satan. Hon hörde på honom, hon lät Honom trycka sin hand, och en varm rodnad bstäckte härvid hennes kinder; hennes bjerta slog häftigt under de dyrbara spetsarne, det var triumfen — kanske också kärleken, som försatt hennes blod i en så liflig rörelse. Derpå frigjorde hon sig från honom genom en plötslig rörelse och sade med ett öfvermodigt gäckande skratt: — Ack, mylordl! så har ni då ändtligen lärt er, huru farligt det är att inför en dam skryta med sin känslolöshet och påstå sig hafva blott en idol — äran. Ni sade, att ni längtade efter ålderdomen och föraktade kärleken! Mitt försök att bestraffa er har burit en god frukt. Ni känner nu er sjelf bättre. Det klingande skrattet hade upphört; och innan han kunde qvarhålla henne, hade hon skyndat sig in i sitt rum och tillslutit dörren. Han stod ensam i den tomma korridoren, besegrad, tillintetgjord. En ursinning svordom undföll honom. Hade ham blifvit behandlad som en narr af denna qvinna? Hade hon blott roat sig på hans bekostnsd? Ekot af hennes muntra skratt retade honom nästan till vansinne. Det hånfulla i hennes beteende — STRATEMORR LA