(Insändt.) .QOvinnor, mödrar och uppfostrarinnor! I klagen, och det med skäl, öfver edra sös ners eller myndlingars begär att tillbringa lo diga stunder på sochweizerier, kafber o. d, ställen, men hvad gören I för att gifva dem lust att trifvas i hemmet? Er son önskar en dag att få se några vän ner hemma, Ni svara då med tusen små undflykter: att dagen ej är lämplig, ni ha just den dagen så mycket att uträtta etc, Hvad blir då följden? Jo, han begär aldrig mer något dylikt, utan stämmer möte utomhus med vännerna, och så fördrifva de sin afton på det ena förlustelsestället ofter det andra, belåtna att ej behöfva se er vid tobaksrök och punschångor göra sura miner vid tanken på edra nystrukna gardiner. En afton tillbrägt på detta sätt, och såvida den måttligt njutes, skadar ja ej, tvärtom upplifvas sinnet; men då dylika nöjen förnyas hvarje afton, dröjer det ej lång tid förrän ni se edra älsklingar olustiga, bleka och glåmiga, och dertill äro ni sjelfva, ehuru ofrivilligt, till en stor del skulden. Låt edra söners vänner umgås i all förtror lighet i edra hem, låt dem se sig välkomne, gu dam on del af er verklighet, ert familje lif. Tag omot er vän öppet, såsom mrs Harriet Boecher Stowe så mästerligt säger uti Små tomtar, kapitlet om gästfrihet, Låt ej edra döttrar göra dössa Kvardagsbesök till föremål för ett gränslöst-koketteri och affektation, utan låt dem visa sig enkelt, otvunget och öppet — och framför allt låt aldrig påskina, det dessa unga män borde visa er den eller den artigheten, emedan de umgås så mycket hos er, Betänk, de. äro ju