tryck, när han uppslog dörrarne för hetine, och de inträdde i den festligt upplysta salongen. — Ack! jag känner er, tyvärr, för väll hviskade hon. I afton upptager ni rösen, för att smickra mig, och i morgon skall ni. med ott kallt skämt kasta den vissnad och förtorkad genom fönstret. Ni är en verldsman, och allt hvad mi värderar är — makt, . Olyckligtvis ligger ingen statshorslighet förvarad mellan rosens blad. — Men era läppar ha förtrollat den, så att den nu gömmer en vida djupare hemlighet, af hvars lösning ett helt lifs lycksalighet beror. Då Strathmore yttrade detta, var hans väsendes vanliga köld helt och hållet försvunnen. Allt hos honom antydde den med ytterlig möda återhållna passionen. Denna natt, då han spelade med markisen och förlorade ganska mycket guld på cartö, förbannade han inom sig den man, som köpt hennes skönhet med sin titel, och som hade samma slags eganderätt till henne, som till sin ridhäst, sina franska och ungerska viner. Han hade ju köpt hennel Ah! det var en förfärlig tanke! Strathmore måste anstränga sig i högsta grad, för att kunna visa. sig som en artig värd mot denne gäst, hvilken han i pitt innersta hjerta hatade — ty Strathmorernas hat var starkare. än: deras klokhet och till och med pålitligare än deras ära. STRATHMORB Ö 26