Dagens Nyheter – 8 oktober 1873, sida 1

-— VU mma Hans lakoniska svar var afskyvärdt kallt i jemförelse med vännens varma hjertlighet; dock fortsatte Strathmore sin gång, utan att tillägga något vidare. Han visste med sig sjelf, att han skulle kunna bortkasta makt, höghet, ära, allt, om blott en viss gqvinnas stämma hviskade till honom: afstå derifrån — för min skulllt Och detta medvetande förbittrade honom mot hela verlden, till och med mot den man, som stod honom närmare än en broder. — För tusan! Så förändrad han blifvit! Dertill är ingen annan skuld än denna koketta Vavasour, med sitt engla-ansigte och sin djefvuls-natur, med sina gazellögon och sin själ å la Marcia, brummade Erroll. — Ni ser ut som om ni hade haft någon mer eller mindre förtretlig motgång, monsieur! sade en stämma bakom honom i en till hälften glädtig och till hälften gäckande ton. Det var lady Marion Vavasour, hvilken just nu kom gående utför trappan och passerade honom, strålande såsom morgonsolen. I nästa ögonblick hade redan det långa släpet försvunnit i salongsdörren; men han kände ännu doften af hennes hår. Määne hon hört hans ord? Det var väl möjligt; ty hon hade en synnerlig förmågs att förstölla sig. Besynnerliga qvinna! Hon koketterade för Strathmore, endast för att tillfredsställa en nyck. Ingenting tyckte hon mera om än omvexlingar; och Strathmores natur var för henne