Dagens Nyheter – 7 oktober 1873, sida 3

sr DN drar a AA ENT BEEN till en redan börjad middag; för sent komna gäster böra således låta bli att gå in, skulle de än få fasta det öfriga af dagen till straff för sin brist på punktlighot. Ea äkta gourmand låter, aldrig vänta på sig. Xx Hemgjordt vin, en vän-middag och amatörsmusik äro tre ting, som äro lika mycket att frukta för. x , x Metoden att servera hvar rätt för sig är höjdpunkten i konsten att lefva godt. Det är sättet att få äta varmt, äta länge och mycket; hvar särskild rätt är då den medelpunkt, dit allas aptit riktas. x x Alla ceremonier vid bordet äro blott till förfång för middagen. Hufvudsaken är att äta varmt, äta hvad som är lämpligt, länge och mycket. ; x x De äkta gourmanderna ha alltid slutat sin middag före desserten, Hvad de taga för sig utöfver steken sker blott af höflighet; men i allmänhet äro de mycket höfliga, En äkta gourmand afhåller sig nästan lika gerna från att äta som han affärdar en god middag i hast. x x A Fina middagar äro för små sällskaper. Lik. som en hönsfrikasså, enligt fransmannens me: ning, icke skulle kunna bli rätt god, om den lagades af flere än tre höns, så bör en måltid för djupsinniga amatörer icke öfverstiga tio kuverter. x x En del personer äro rädda för antalet tretton vid bordet eller då ett saltkar slås omkull. Detta antal är ej att frukta för annat än i det fallet, att anrättningen ej räcker till för flera än tolf. Med saltkaret åter är det ej så noga — om det icke stjolpes ut i en god rätt. vå Allting här i verlden har sitt värde, alltså äfven, och på goda skäl, en god middag. Den gäst, som icke kan återgälda en sådan in natura, bör söka göra det på annat sätt. Det vanligaste sättet är att öppna sin språklåda i stället för sin börs och att roa sällskapet, då man icke kan undfågna det. Detta kallas att betala med prat; men äfven sådant har kurs. LJ Den middagsgäst, som låter vänta på sig i 15 minuter, lemnar de öfriga gästerna tid att tala om allt ondt som de veta om honom eller som de kunna pådikta honom. Man bör icke ha sett huru en måltid tilla; gats för att finna den god. Hvita fruarne 1 Europa. Ingen verldsdel är så rik på hvita fruar, hvilka spöka omkriog i gamla slott dåg och natt, som värt kära : Earopa: Endast i Skotland finnes nästan. intet hundraårigt klippslott, som ej eger sin; hvita fru — om -deän icke äro så älskvärda. som den hvita frun på Avenol, som. utöste sina rikedomaröfver den gode Georg Brown, löjtnant i hennes majestäts artis med 200 rdr i gage. På sin. hvita fru i bin kuogaborg trör en hvar äkta berlinare, lika säkert som på oöfver träffligheten af Berlins weissbier, dess Pauline Lucca, dess brandkår och dess qvicka skomakargesäller, Den hvita frun, som alläredan i århundraden visat sig i Berlins kungaborg vid särskilda tillfällen, skall vara Hohenzollarnes stammoder, eller åtminstone storfur: stinnan af Brandenburg, hvilken ej-hade nå gon ro i grafven, -derföratt kurfursten; hennes gemål, lemnade denna verlden utan absolu tion. Hon -bads derför: innerligt till Gud att det måtte vara henne förunnadt efter sin död att visa sig i Berlins kungaborg hvar gång en medlem af det brandenburgskafurstekuset skulle dö, som en välgörande påminnölse: ett mementa mori, Denna hennes fromma önskan blef hörd, och bon får såsom en god ande visa sig under den ljusa middagstimmen. Hon visar sig som en hög, hvitklädd fru med lång, nedhängande slöja. På händerna bär hon svarta handskar. Sådan ha åtskilliga personer sett henne, vandrande genom slottets korridorer och salar, klagande och vridande sina händer, i februari 1840 och vid jultiden 1860, och kort derefter dogo Fredrik Wilhelm den tredje och fjerde. Till lön för hennes fromma bön blef det emellertid ännu tilldeladt denna hvita fru ett behagligare värf: hon får också förutsäga furstehuset betydelsetulla, glada händelser; såsom födelsen af en kronprins, Hon bär då hvita handskar och smålor H (2 6 2 a Den hvita frun i det böhmiska slottet Neuhaus är hertig Rostislaus af Bulgarien dotter, prinsessan. Kunigunda; -som-efter sin gemål, den böhmiska: konungen Ottokar den andros död hölls fången af. sin sons förmyndare, markgrefven af Brandenburg, emedan hor var misstänkt för att vara såherrsklysten, att hon fikade efter -den böhmiska kronan, Det lyckades henne emellertid: att flytill Troppau. Här hade hon en kärlekshandel med en herr von Rosenberg, . med. hvilkep hon-sedermera gifte sig, och-fortfor äfven dåsatt hafva sin hand med i alla slags intriger, tilldess hon år 1285 afled. Tillstraff för sitt besvär att blanda sig i allt får bon nu dön dag som i dag är vanka omkring som hvit fru och med sin . sorgsna åsyn förutsäga dödsfallen i dön böhmiska herrskartamiljen, Hennes herrsklystnad antydes måhända äfven genom hennes något oqvinliga klädedrägt, när hennes vålnad för kännar en manlig medlems död. Hon uppträder då med stöflaroch sporrar och rasslar med. en: stor nyckelknippa, men är för öfrigt klädd som hvarje annan anständig hvit frö. Den. sorgligaste krita fru är -omellertis do som samtidigt är eller var aokm2 Na via de många små tyska-hofwebb B vid do Darmstadt, Ole va 1 Ansbach, Bayreuth, då her -suv8, Åltenburg o.s.v. Hon hette sv lefde Agaes, grefvinna af Orlaminde, född hertiginna af Moran. Då hennös man, grefve Otto af Orlamiinde, år 1293 dog, för älskadö sig den unga enkan lidelsefullt i borgs grefven af Närnberg, Albrekt den sköne. Denno älskade väl henne tillbaka, men ville ej äkta henne, emedan — såsom han en gång dunkelt ; uttryckte sig — fyra ögon stodo i vägen för detta äktenskän. Dan förblindade sår i dasga