FEMTONDE KAPITLET. Den förtrollade rösen. — Hon är gudomlig — men hon skall förstöra honom i grund. j Detta var ett hårdt omdöme af det täcka könets hängifne beundrare; men när Erroll vid ingången till tafvelgalleriet på White Ladies stod lutad mot en pelare och kastade blicken öfver till andra ändan af detsamma, der lady Vavasour på morgonen efter Bin ankomst satt med Strathmore, som lutade si intill henne och syntes föra en, särdeles förtrolig konversation, då uppstod en känsla af afand mot denna dvinna i hans bjerta, hvilket hittills aldrig känt ovilja mot någon menniska. Är väl någonsin en man riktigt vänligt stämd mot den qvinna, som hang vän älskar? Sällan. Hon är hans rival och kämpar med sådana vapen, som icke stå till hans eget förfogande. Hon undantränger honom, ingriper i kans rättigheter och är vanligen orsak till att oenighet uppstår mellan honom och den, hvars fulla förtroende han förut åtojutit. Också ser ban just icke denna oåtkomliga motståndarin na med synnerligen blida ögon. Så förhöll det sig nu med Erroll. Han vred sina mustacher och mumlade de första