00 -— på detta sätt generas af en tiggerska — det var för mycket. Jägaren lydde; Han tilldelade zigvenerskan ett ganska hårdt slag med Fin långa, hvita staf och befallde henne att gå ur vägen. Qvinnan lömnade plats, och lady Vavasour skyndade uppför hotellets trappa till sin budoar, för att der kläda sig med en ännu mera utsökt smsk än vanligt; ty hans kungl. höghet prins Etoile och hans eminens kardinal Miraflora skulle i afton dinera hos henne, och innan hon mottog så höga gäster, öfvertygade kon sig gerna om att icke den ringaste anmärkning kunde göras mot hennes toalett. När hon slagit sig ned på en taburett och öfverlemnat sig åt sin kammarjungfrus orsorger, ögnade hon till tidsfördrif på de hundra visitkort och biljetter, som under hexnes frånvaro samlats och nu lågo på en bricka framför henne, Hon bliekade helt intresselöst på den öna biljetten efter den andra, tills hon redan kastat ifrån sig ett Helt dussin, utan att ens ha genomläst några rader. Slutligen fick hon i sin hand-ett litet: bref, som syntes intressera henne på det högsta. Ett triumferande leende öfverfor hennes anlete, när Kon tog blicken från detta bref och såg sig i spegeln. — Min kalle, stolte Strathmore, som gkattar jvinnans makt så lågt! Ni erkänner den ändock slutligen! mumlade hon. sTRATAMORE eo