Dagens Nyheter – 4 oktober 1873, sida 2

-—100 -—lersamma gator, sin musik och sina glada menBisKor. Lady Marion Vavasour and Vaux åkte med stark fart genom gatorna. Ett sjelfbelåtet leende spelade på hennes läppar, de silkeslena ögonlocken voro sänkta, ty hon tänkte på sina tusen segrar. Hennes smärts gestelt var beklädd med kostbart siden och höljd af spetsar, och till och med folkmassorna egnade henne sin hyllnivg, ty hvar hon for fram, vände sig nästan alla fotgängare om och sågo efter den bländande skönheten, — Ekipsget med de eldiga fullblodshästarne det maxsrinblå livråst och förridarne å la Reine ty hon färdades genom Paris med nästan lika mycken pomp och ståt som Montespan eller sjelfva Marie Antonietto — stannade utanför porten till hennes hotell; och en stor åel af folket, som för ögonblicket trängdes på vägen till Boulevarderna eller les cafs chantants, dröjde här för att se på det präktiga ekipaget och den charmanta damen, som, fullkomligt likgiltig för deras blickar, låg vårdslöst lutad mot de mjuka dynorna. Bland mängden befanzo sig en ziguenarqvinna och en student från quartier latin, som lefde på några sous om dagen och drömde om att bli en stor konstnär, så ofta ban icke var drucken af absinth. Han betrsktade zinqånerskan uppmärksamt och tänkte på hvilken ypperlig modell hon skulle Er ral blifva åt bonom, om han blott haft. en aldrig så ringa