Dagens Nyheter – 4 oktober 1873, sida 1

RAW betalning att erbjuda henne. I den svaga aftonbalysningen syntes hennes drägt särdeles pikant, och hennes bruna anletsdrag hade denna dystra och melankoliska skönhet, som man finner hos Arabiens folk — det låg något i dem, som påminde om detta orubbliga sorgsna lugn, hvilket de grekiska bildhuggarne plägade förläna ödets ansigte, och som hos en lefvande person alltid antyder den återhållna passionens tillvaro. Denna qvinna, som händelsevis befann sig bland de förbigående, hvilka trängdes på trottoaren, sökte bana sig väg för att komma allt närmare intill vagnen utanför hotellet Vavasour. Hästarne stampade otåligt mot marken, förridarne drogo med larm och pisksmällar tyglarne åt sig, jägaren lemnade sin plats och öppnade vagnsdörren, hvarefter lady Vavasour steg ur åkdonet och begaf mig med kunglig hållning fram emot porten. Ziguenerskan kom henne härvid så nära, att hon, landstrykerskan, stärgde vägen för den nobla engelska markisinnan, och hennes af regn fuktade, med gstsmuts betäckta klädning vidrörde den förnäma damens fins, dofrande spetsar. — Jaga bort henne! sade Marion Vavagour till jägaren, i det hon gjorde en åtbörd af afsky. Att hon, för hvilkens fötter så många furstar nedlagt ein mskt, och som så många prinsar af kungligt blod ödmjukt belsat, skulle