Dagens Nyheter – 4 oktober 1873, sida 1

gorgerna här i verlden. Sorgen är en qvinna, som upphör att plåga oss, när hon märker, att hon icke gör något intryck på oss. Räkvingar och tårar 1egna öfver en menniska, så länge hon deraf på minsta sött låter röra sig; om hon åter icke alls bryr sig om dem, upphöra de af sig sjeltva. — En tröstrik tro! Jag visste icke, ett det var så lätt att bli qvitt obetalde fordringsegare och öfvergifna älskarinnor. Men, Bertie, ni har ju lofvat mig att-:.. — Min käre vär, jag vet hvad jag lofvat er! Vore jag i penningförlägenbet, skulle jag öppet säga er det och lika gerna låna af er som ni lånar åt mig. — Parole d honneur? — Parole dhonneur! Ät vi nu nöjd? — Nej. Det skulle glädja mig så mycket, om jag finge betria er ur de usla judarnes våld. Låt mig nu få min önskan tillfredsställd. Förbind er att betala huru hög ränta ni behagar — hundra procent om ni vill, men gör mig blott den tjensten att... — Att underteckna en revers, som ni skall skynda er att slita i tusen bitar, så snart mni fått den i era händer. Ni vet, huru tacksam jag är mot er; men denna gång kan jag icke gifva med mig. Jag säger endaet: Gud väleigne er!... Nå, lät mig nu böra hvad man tycker om Grsziella i Paris. I min tanke är hon ej värd hälften af de loford, som herrarne vid gardet slösa