TT AA tydelse, likasom den första oförmärkt lossnande shön ger signalentilllavinens hedstörtgäde. Stratkmore hade stannat på Vernonceaux; frivilligt hade han trotsat-en fara; söm hvarje svsgare man med hans principer: skullö:ha skyndat sig att undfly, innan det -blefve för sent. Beständigt sökte han förföterskans sällskåp; han faun henne allena i den tidiga morgonen, Pjutande af luftens svalka och foglasången, han promenerade med henne i den:lummiga parken, han underkastade sig inflytelsen af hennes -koketteri i salongen, der hon herrskade -allsmäktigt,ochbestred icke ödets: vilja, hvilken, såsom hon: sade; beslutit att de skulle vara vänner. Hvad henne beträffar, sparade bon för honom sina farligaste, säkrast: verkande tjusnivgsmedel. Hon bemötte tydligen den mar, som räddat hennes lif :vid8:t Johansfesten, helt annorlunda än de öfriga herrarne. : Och detta företräde, som hon gaf honom, förfelade ickeatt uppväcka: den bittraste afund hos monseigneur Villåflör och hennes alla andra beundrare.: I speloch rökrummen talades ständigt om deraw förtroliga förhållande, så ofta hvarken Stratbmore eller markisen af Vavasour: var närvarande. Den sistnämnde var den ende-på -Verhonceuxz, som icke frågade efter, hvad markisinnan gjorde eller tänkte. Det var för honom en fullkomligt likgiltig sak, oni han: blott fick följa sin smak, slumra, lära franska romaner eller spela ecarte efter eget