Dagens Nyheter – 2 oktober 1873, sida 2

Frågan om allmänna kungörelsers publikation i kyrka, väckt dels genom enskild motion, dels af k. m:t, som framlagt förslag till författning i ämnet, framkallade äfven en låvg öfverlägg: ning. Kyrkolagsutskottet hade tillstyrkt bifall till författniogsforslaget, Hr frih. af Ugglas hyste några betänkligheter mot förändringen och slutade med att yrka afslag å 5 och 7 22 1 förslaget, men bifall till de öfriga. Med bonom instämde hr Sonden, motionär i frågan, och visade ytterligare de olägeaheter, som skulle bli en följd af nämda parsgrafers an tagande. Hr grefve Mörner framhöll i ett föredrag, som framkallade en fölid aflesnden å de högvördige ledamöternas läppar, att prestersa gepvom de pya kommunallsgarne blifvit befriade från en del civila bestyr och att de ha god tid att besörja de åligganden af lik nande art, som pu återstå. Tal. sökte till öch med visa, att det är nödigt för prestens goda och förtroliga förhällande till församlin gen att hafva en del verldsliga bestyr, genom hvilka han kommer i närmare beröriog med sockenboarna och dymedelst äfven får lättare att utöfve sitt rent presterliga kall så att det blir till välsignelse. För bifall talade deremot brr af Sandeberg, Ekman, Andersson, Warholm, Hultkranrz, Anjou, statsrådet Wennerberg, Olsson, Ha milton, Lindhult och Beckman. Sedan kyrkös mötet under nära tre timmars tid skärskådat denna fröga, uppträdde br Nordström : och påstod att mötet alls icke hade befogenhet att sysselsätta sig med frågans detaljer, emedan här ej föreläg någon kyrkolags böstämmelse, utan endast en formsak, med hvilken mötet ej egde taga annan befattning, än att yttra sig om huruvida gudstjensten stördes genom den åtgärd som blifvit föreslagen. Dit vore helt och hållet ett misstag af regeringen ätt denna sak i nu föreliggande skick blitvit till kyrkomötet hänskjaten; ett misstag var det ock af kyrkomötet att dermed på annat sätt än tala! ren antydt befatta sig. Till denaa isvändning ville emellertid ingen lyssna, utan mötet gods kände utan voteriog hvad k. m:t föreslågit. Den sålunda antagna författningen har följande lydelse: g 1. Vid offentliggörande i kyrka af sådana författuingar eller kangörelser, som finnes intagna i Svensk Författoiogssamling, må endast deras rubrik och dstam uppläsas, der de ej angå kyrkliga angelägenheter eller eljest i vissa fall ännorlunda förordnas. Det årligen förnyade off-otliggörandet i kyrkan ef dylika förfatmningar eller kungörelser, som hittills varit töreskrifvet, kommer hädanefter att upphöra. e : s 2, I fråga om de kungörelser, sömat öfverståtbållareembetet ufärdas eller af öfriga kou, befhde genom deres tryckta länpskupgörelser meddelas, må likaledes vid deras offevtliggörande i kyrka, såvida cj öfver: tåthålläteembetsteiler kon, befhde i särskildt fallrom någon viss kangörelses fullständiga uppläsning förordnar, endast en kort uppgift om ännet för hvarja kungörelse meddelas; börande föriy pämda Kangöre!ser, då de för offentliggörande ull vederbyrabds presterskäp aflemnes, elltid inehålla est väta ättvljda af såden uppgift som nu sagd är. 3. Då dom, uislsg eller resolution skall medelst ;offentlizgörande i kyrka någon menighet delgifva?, må för sådant ätdamål, jemte uppgift å den myndighet som domen, utslaget elter rerösta ee w RR vå Ås AR REL TE RTR BYE PRE OT ——