— 164 Stuart kom till oss såsom fånge, ni åter skall komma som en allsmäktig herrskarinna. Er spira är en trollstaf, starkaro ätt någon väpnad makt. -—— Ab! svarade hon i en Njut, vemodig ton; vet ni icke, att Marisa Stuart innöbade samma spira som jag och derjemte sin kungliga högbet — och dock blef hennes hufvud lagdt på dp stocken! Hoi kom såsom fånge till White Ladies? Jag vill slå vad om, att lörd Strathmore vär en artig och obeveklig väktare, som hade mycket ridderligt tal på sina läppar, men aldrig förrådde någon barmhertighet. Hvilket sorgligt minne! Jag borde vara rädd för att fara till er; hvem vet, om ni icke tager mig till fånga? Strathmore bugade sig i sadeln och blickade dervid in i hennes ögon. Uttrycket i hans ansigte sade i denna stund mera änord skulle kunnat säga. — Att jag skulle känna mig frestad till att begagna min makt, det vill jag icke förneka, yttrade Han. Hvem skulle kunna med handen på hjertat påstå nig vara så öegennyttig? De hade saktat fårten; hästarne gingo med långsamma, knappt hörbara steg öfver den mjuka gräsmattad; det ridande paret hade ingen brådska, de samtalade hviskande. Den varma solen kastade sitt sken mellan trädBtammarne, intet blad förde mig i den svala