-108 — Jo; jag är jäst ingen vän af det täcka könet i September, mumlade det olyckliga offret för Valerie Brownioch:hexnes gelikar. — Apropos damer; sade:ni mig.icke; att ni sett lady Vavasour i Paris, Strath? inföll Erroll, ifrig som en spårhund, då han vädrar en vildand, Dot gjorde jag. — Nå, huru ser hon ut? Harmniträffat-henno flera gånger? i: — Ja, jag vistades någon tid på Vernonceaux i hennes sällskap. sina en — Och derom har ni lemnat nig i okunnighet! Huru tycker ni om henne?.... Behagar hon er?... Hvilken stil:.s: z — Min bäste vän, begär icke att-jag skall beskrifvaen dam! afbröt: Honom Sträthmore i likgiltig ton. De äro alla såsom kaleidöskoper och kunna förete tusen olika. fysionomier, af hvilka hvar och en är vacker för en stund. För? hvarje nytt öga som betraktar dem visa de sig i-en ny dager. — Pardieu! utropade Erroll: Ni skref till mig för att göra mig nyfiken, och nu-äffärlar ni mig med ett epigram. Säg mig, är kon verkligen en:så fruktansvärd kokett,som man allmänt påstår? — Alla fruntimmer äro: koketta,utom do fula, och dessa räkna sig till en förtjenst att de icke äro det — en förtjenst; som de-in,: sig hata, under det att.de skryta derver. : å !