Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 2

-— JU dess skönhet. Har det ej i fordna dagar vavit ett kloster? — Jo, ett dominikanerkloster. Stället har verkligen en egendomlig skönhet; man påminnes der om dessa för längesedan förgångna tider, då männen sträfvade efter ro, liksom vi efter verldens lof, och funno i ensamheten hvad vi endast genom strid tro oss kunna vinna. Får jag icke hoppas, att ni en dag skall hedra mig med ett besök, lady VaVvasour? — Kanske — en dag! Ack! hvad är det väl som icke kan komma att hända en dag? Ni och jag kunna också en dag komma att stå midt emot hvarandra som oförsonliga fiender — hvem vet? — Fiender? Nej visst icke. Har niej sjelf en gång sagt åt mig: Ödet har fört oss tillsammans, för att vi måtte blifva vänner; Gud vill det! i — Gud vill hvad qvinnan vill, svarade markisinnan, Det vet ni väl; och ni må ej undra öfver att jog är föga böjd för att slösa vänskap på en man, som föraktar hels mitt kön. — Jag trodde, att ni i stället tänkte omvända mig... Säkert är, att ingen annan dödlig skulle lättare än ni kunna göra mig till en dyrkare af qvinnan och kärleken. Hvilkens undervisning kunde väl för mig vara Jjufvare och mera öfvertygande? De dunkla gazellögonen antogo ett uttryck