Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 2

Tv af bedröfvelse, blandad: med ömhet, när de mötte hans. Och hon: teg. Lady Vavasour visste, huru verksam tystnaden är, då ögonen förstå att tala det rätta språket. Efter förloppet af några sekunder började hon emellertid skratta och tog åter på sig en gäckande 7 Ljuf, sade ni? Nej, min herre, om jag skulle omvärda er, komme jag att gå till väga med stränghet. — Jaså. Kanske ni då visar mig en större gunet genom att förvägra mig er vänskap än om ni skänkte mig den? Jag vill dock förklara, att jag redan känner farorna, men är besluten att ötvervinna dem. — Ni älskar faror? frågade hon helt plötsligt. Strathmore skrattade — detta skratt uppfattades af henne såsom ett föraktfullt trotsande af hennes makt. — Nå väl, jeg tillstår att jsg åtminstone icke fruktar dem, svsrade han. — Bå var det också med Ragnar Lodbrok, enligt den nordiska sagan. Klädd i sin rustning kunde han af ingen förfäras, och så lefde han läsge i tron på sin oöfvervinnelighet. Men slutligen kom han till Ella och fann sin död i ormgropen. Låt varna er af exemplet. — Jag är icke fullt så Don-Quixotisk som Berserkaroe, genmälde Strathmore. Dock rädes jag ej för ormar. Om man griper ormen på rätta stället, kan han ej göra någon skada.