Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 1

Den är dock riktig, vare sig ni tfor derpå eller icke, Strathmore gjorde en axelryckning, men yttrade intet vidare. Biljardpartiet var nyss slutadt, då en lakej anmälde att hästarne väntade. Strathmore hade lofvat att deltaga i en spatserridt vid fyratiden, och han lemnade derför nu biljardrummet tillsammans med Dormer. — Den sköna tigrinnan, så intagande hon ser ut! Hon har dock obarmhertiga klor, och hennes graciösa lek bringar döden öfver dem som vilja vara med derom, mumlade Dormer i skägget. Han mindes åter händelserna i Biarritz och vredgades öfver dem, under det de gingo genom den långa korridor, gom ledde fill stora föratugan. 4Den sköna tigrinnanX, såsom han kallade henne, stod nemligen just i detta ögonblick, omgifven af några herrar, i porten. I ena handen höll hon det med ädla stenar rikt besatta ridspöet, och med den andra uppbar kon sin violfärgade klädnings långa släp. Strathmore betraktade henne. och svarade derefter med ett gäckande löje på Dormers tal: . — Så utomordentligt poetisk ni är i dag, Will! Har ni kanske också fått en skcåma af de der klorna? — Nej, icko jag; men ni tyoks:vara nära deran.