Dagens Nyheter – 1 oktober 1873, sida 1

so OST veller; som jag egnat åt rosorna. Ack! om ni alla ville då och då göra er det omak; som, erfordras för att få se solen gå upp, hvad det skulle bekomma er väl! Jag ämnar skaffa mig ett Trianon, och då skola ni nog få smak för landtlifvet. Herr de Clermont, vill ni mjölka korna såsom grefven af Artois? Vavasour, har jeg förut berättat för er, att det var lord Cecil Strathmore, som kom till min räddning den der förfärliga natten i Prag? Nej, men jag borde ha gjort det för längesedan. Ni har således ännu icke kunnat tacka honom? Den så tilltalade äkta mannen vände sig med många tacksägelser till Strathmore; han betygade honom sin erkänsla med all den artighet, han kunde förmå sig att visa SCdenne man med van Dyk-ansigtet, som en dag skulle komma att begå något svårt brott eller åtminstone dö en våldsam död. Stratbmore mottog hans tacksamhetsbetygelser: med denna sorglösa köld, som i allmänhet gjorde honom så föga omtyckt af personer, stående utom den honom omedelbart omgifvande kretsen. Han iatog en beqväm ställning i stolen, lekte med malteser-hunden och deltog då och då med ett inkast eller en anmärkrirg i samtalet. — Nå, har jag icke haft rätt, är hon icke gudomlig? frågade Valdor sin vän Strathmore sednare på dagen, då de spelade biljard tillsammans, — Hon? Hyom? Min käre Valdor, vi ha här