E. Edberg, A. Å. G. Lind, C. P. Haglund och E. Johansson, äfvensom kaptenen Thornander och hans elfvaåriga son Georg, erbållit mer eller mindre svåra brännskador; samt att hemresan så fort ske kunnat derpå blifvit anträdd, hvarunder två bland sällskapet befintliga läkare, biträdde af flera ordensmedlemmar, egnat vård och all möjlig omsorg åt de skadade, af hvilka Wernqvist och Kioman under färden aflemnades å lasarettet. Deremot äro de gjorda uppgifterna om närmaeta anledniogen till explosionen mot hvarandra stridande, i det Halldin berättat, att, under det den sicta större pjesen afbrunnit, en person, den han icke kunnat igenkänna, framträngt till Halldin — som stått vid framkanten på styrbords sida å hurrikandäcket — och, medhafvande en raket, bedt Halldid afbränna densamma, hvilket Halldin med afvisande åtbörder just hade afböjt, då raketen plötsligt och antagligen af någon gnista från den bripnande solen blifvit antänd och den okände kastade från sig raketen, hvilken rusat in bland de på samma sida å hurrikandäcket liggande raketerna och antändt dessa, hvarpå jemväl krutet och de å babords sida liggande raketerna exploderat; men ejökaptenen GH. E. Byström deremot påstått, att han, som Jemte generalmajoren Lagercrantz, befälbafvaren å fartyget C. Petterason m, fl. personer stått på hurrikandäckets öfverbyggnad, iakttagit, att ställniogen tör den brinnande solea, sedan de flesta af deruti anbragta skott gått af, fallit omtull i riktning åt hurrikandäckets styrbordssida, hvarefter förmärkts först två smällar från däcket, liknande de nyssnämda skotten från fyrverkeripjesen, derpå den våldsamma krutexplosionen och slutligen flera mindre smällar från raketerna, de der blifvit antända, såväl som de bengaliska eldarne, hvilka han sett brinnande kastas öfver bord; lotskaptenen Thornander förklarat sig anse Halldins berättelse om raketen mindre sannolik, men vara af den mening, att någöt fallit från den brinnande stjernsolen, emedan före krutexplosi ven försports et par lättare skott med så pass mellanrum, att havs 10-årige son Folke derförinnan buvnit sprioga upp på skterdiäck; Dalman åter såväl bestridt att ställningen fallit omkull — för befogenheten af hvilket bestridande stöd kan hemtas af den omständigheten, dels att artilleristen Johansson förmält sig hafva efter explosionen nedtagit densamma, dels ock att, enligt fabrikören P. J. A. Hylins berättelse, han, som vid explosionen befunnit sig akter om styrtornet och således ej kunnat se, huruvida ställniogen fallit eller ej, deremot efter explosionen ;bemärkt ställningen med den afbruona pjesen, derifrån ännu glimmat eld, stående upprätt — som också förnekat att någon skottbylsa fallit ned ; generalmajoren Lagercrantz förmält sig väl icke kunna med bestämdhet säga huru vid explosionen tillgått, men hafva af omständigheterna dragit den slutsats, att ställningen fallit omkull! uppasser skan Wilhelmina Pettersson och koker skan Carolina Nilsson säga sig hafva set. en tänd raket, som ej gått uppåt utan efter däcket, komma för-ifrån. Någon annan af de hörda personerna har icke kannat uppgifva anledningen till explosionen. För öfrigt, hvad hutvudsaken rörer, hafva vid förhören nedaonämda personer berättat: generalmajoren Lagercrantz: att han varit okunnig ow, att under honom eller å horrikandäcket funnits kroat och upplagda raketer; att oförsigtigheten hiärutinnan borde tillräknas Dalmån, som varit ansvarig för fyrverkeriet; och at ordensmedlemmurne voro beredda at: sjeltmalt godtgöra de skadade ej allenast för sveda och värk utan äfven för förstörda kläder, kostHader under sjukdomen och derunder mistad arbetsförjenst, likasom att lemna understöd åt Wernqvista familj; restauratrisen Sofia Lindahl: att hon, som invid trappan till matsalongen sett de två krutpytsarne, bedt en person i grå kläder, som sysslade med deras sammanmakande, at flytta bort dem, utun att sådant haft åsyftad verkan; Carolina Nilsson: att krupytsarne, under det att tyrvorkeriet pågick, af henne bemiärkts stå utan lock; artilleristen Olsson: att han ur pråmen upptagit några fyrverkeripjeser, dem han lagt å styrbords sida å burrikandäcket, och att åtskilliga krut: karduser, som förvarats i en blecklåda, funnits i behåll efter explosionen och medförta hem; samt Dalman: satt de etter laddning af 18 skott återstående kruftkarduserna, Bom förvarats i en blecklåda, öfverhöljd af ett bårtäcke, icke ingått i explosionen ; att de två kruttogerskorna varit försedda med så tätt tillslatande lock, att hammare måst begagnas vid deras öppnande; att emellertid honem veterligen icke något krut af den störte kogerskans innehåll blifvit användt; att ban:vid början af fyrverkeriet tillsagt VWernqvist att föra kogerskorna bort under burrikandäcket och jemväl följt med honom ett stycke; et: han icke afvetat att de blifvit etällda så nära som vid nedgången till matsalongen, likasom han betviflade, det de då varit utan lock; att han ej heller balt reda på, att nästan alla fyrverkeripjeserna tagits ur pråmen på en gång; samt att han ogerna velat anställa fyrverkeriet ombord, men derom af generalmsjoren Lagercrantz undfått befallning. Målet blef af kon. befhde remitterait till vederbörlig domstol å landet för laga ransakning så fort ske kuvade och, om så nödigt funnes, jomväl å artima ting, POLISEN: Bötfälld bergsprängare. Bergsprängaren Anders Larsson, nvilken i närheten af Stora Badstugatan å Norr sprängt så vårdslört, att etenar föllo ned på gatan, nära att träffa de trafikerande, dömdes i går af polisdomstolen att för denna ein vårdslöshet böta 15 rdr.