omständigheterna Geller vara at nagot 1IntWresso för allmänheten, Stockholm den 29 septems ber 1873, G. Hegardt. Ofvanstående skrifvelse upplyser, såsom läsaren finner, ingenting annat angående den historia från kommerskollegium, som vi efter ryktet i gårdagsnumret återgåfvo, än att ned sättvingen i aflöningen för den vid revisionen biträdande sekreteraren skedde 1867 och ej 1872. I afseende på anmärkningen att revisionen omfattar alla under kommerskallegii förvaltning ställda tonder, så var detta oss visserligen bekant, men derföre att månufak turdiskontfonden är den hufvudsakligasto, nämde vi endast den. I skrifvelsen här ofvan är icke bestridt, hvad som i notisen egentligen framhölls, eller att revisionsarbetetikommerskollegium upptager tre eller fyra dagar. Såsom ytterligare ledning för omdömet i detta fall nämnes att hela revisionsberättelsen, som 1868 års statsrevisorer afgåfvo öfver gransk ningen inom kommerskollegium, omfattar 12 tryckta sidor, dersf på manufakturdiskontens räkniog det året kommo nio sidor, en vidlyftighet, som då synes ha betiogats af särskilda omständigheter. Vi torde böra erinra, att vi uti den ifråga. varande notisen icke tilläto oss att uttala hvarken gillande eller ogillande af det omnämda sakförhållandet. Hvad som föreföll oss värdt uppmärksamhet var, icke att kolle: gilets sekreterare saknade tid eller lust att biträda revisorerna, såsom han förr under flera år gjort, utan att iogen af de lägre satta och knappare aflötande tjenstemännen inom verk ket, enligt -hr sekreterarens uppgift, hade tid att förskaffa sig denna extra inkomst såsom en, efter hvad vi förmoda, icke ovälkomimen lönetillökning. Hade ej någon af de ordinarie tjenstemännen dertill tid, så kunde väl någon af extraordinarierna behöft inkomsten. Då vi icke ifrågasatt och icke heller ifrågasätta, att hr Hegardt af några mindre berömvärda bevekölsegrunder vägrat sitt biträde eller för kommerskoilegii lägre: och knappare aflönade tjenstemän -afstängt det erbjudna tillfället att få en liten extra förtienst, så Jär det väl stå fast, att det är brådtom i kommerskollegium — hvilket var det som skulle bevisas.