Dagens Nyheter – 30 september 1873, sida 2

modigt stämda, under det att jag försökt göra er till en epigur — er, som trampar lifvets rosor under fötterna oeh endast. längtar efter ålderdomena vissna lagerkransar. Det är kanske bäst att ni fortsätter er ensliga promenad; för min del går jag in för att dricka min cbocolade. ee ; Hens blick var fästad på henne, på rosen, som hvilsdeså nära hennes hjerta, på håret, som glänste i morgonsolen såsom guld, på Antilop-ögonen, som strålade under de svartå, silkeslena ögönhåren, och på hela den gudömligt sköna gestalten. Redan slagen i bojor, som för bela lifvet skulle göra bonom till denna qvinnas slaf, kunde han icke längre motstå lusten att följa henne. Och dock trodde han änru på sin egen kraft, han trodde sig kunna leka med elden, utan att brännas af lågorna, Hän trödde sig kunna gå emot Siroccovinden, utan att förblindas eller ens kullkastas. Säkerligen skulle ban ha ansett hvar och en annan, som gjort dylika försök, vara från förståndet; dock företog han sig sjelf hvad som icke var mindre farligt. Ett öfvermodigt jelfförtroende utgjorde Strathmo786 både styrka och svaghet. När Lady Vavasour stod i begrepp attlemna altanen, för att återinträda i slottet, och redan med en behsgfull nick helsade honom farväl, köll han henne tillbaka med en åtbörd. — Hvem skulle ej med en sådan lärarinna blifva omvänd? sade han. Ni kan göra mig