och sitt äktenskap — stålsatt sig mot hennes förförelser. — Verkligen, genmälde han med ett leende; verlden skulle icke tro er, om ni inför henne framställde detta påstående, lady Vavasour. Det måste vara nöjsammare att leka med menniskolif än med affallna kastanjer; det måste vara mera tillfredsställande att fånga prinsar och pärer i sina nät än att beröfva små stackars fjärilar friheten, Huru skall man kunna hoppas någonsin bli förnöjd här på jorden, när den af alla afundade önskar se sin lott förändrad? — Ack! min vän, de som afundas oss känna oss vanligen icke alls. Till och med bland rosens blad gömma sig maskar. Hennes stämma ljöd helt sorgsen, glånsen i Hennes ögon fördunklades, och liksom omedvetet blickade hon åter på vigselringen. Hen nes .beteende sade mera än hennes ord. Hon tänkte nu försöka. tjusa, honom genom ett nytt medel — hön ville väcka hans medlidande: — Ser ri, fortfor hon, denna ros, är den icke skön? I sanning en drottning bland blomblommor! Och dock gnager en mask på dess hjerta. — Är det så äfven med våra festers drottning? Han gjorde denna fråga och lutade sig närmare intill henne. Då tyckte han sig märka, att en lätt suck häfde hennes barm under de fina spetsarne,