-—148 m— trollade af era behag, beklaga de ännu ofölda slägtena, för det de komma att lida likasom vi. : —Min herre, tillåt mig svara, att ni lider aldrig, yttrade hon, i det hon plockade en ros. Hvad som lockade mig ut var ingenting annat än mitt nyckfulla lynne — den enda lag jag lyder. I Paris anses luften vanligen icke vara helsosam före klockan två middagen; men på landet — cest tout autre chose. . Jag hörde foglarne sjunga, rosornas doft trängde in genom fönstren; ack — lord Coecil,. om vi också lefva i stora verlden, tills vi glömma allt annat, så ges det dock njutningar, som vi mäste föredraga framför storartade lustbarheter, och en luft, som äfven för oss är herrligare än de. praktfulla gemakenal Jag är upg, jag omgifves af smickraie, jag herrskar och är lycklig öfver mitt herravälde, och dock önskar jag ofta, att jag vore en bondficka och finge leka med de bruna kastanjerna under träden samt jaga efter fjärilar. Jag har redan. omnämnt, att hon ibland kunde röja ett visst våmod, som icke var låtsadt. Vid sådana tillfällen sänktes ögonlocken öfver de svarta gazallögonen, och en skugga utbredde sig öfver de lifliga dragen, som gjorde dessa blott ännu osmotståvdligare än koketteriets bländande minspel, Sjelfve Strathmora rördes deraf, ehuru han så nyss — då hon gaf honom en påminnelöe om pin rang