-—140 hennes. melodiska stänima ljöd i håns öron, nu kunde. han väl förtörnas, men icke motstå henne. Hon fängslade omärkligt alla hans sinnen, hon drog honom mot hans vilja och nästan utan att han visste det inom den trollkrets, der hon allena herrskade, och härvid underlättades hennes bemödanden i genska betydlig grad derigenom att han trodde sig hata henne. — Om jag också icke alls vore någon beundrare af naturens, fägring, skulle jag i alla fall finna mig rikligen belönad för mitt tidiga uppstigande genom den stora lyckan att först af slla få helsa er godmorgon, yttrade han och. gick uppför trappan till henne. Han hade icke märkt benne, förrän hon tilltalade honom; dock förrådde han ingen synnerlig . rörelse. Hon smålog, då hon räckte horom sin lilla mjuka hand, hvilken var prydd med juveler, som verkligen skulle ha passat för en kejsarinna. Det var en hand som förmådde fast och säkert ingripa i en mans lefnad, en, af dessa händer, för hvilka poeter svärma och visa män buga sig i stoftet. — I går erinrade. ni om paradisets dagar och ville dermed låta mig förstå att allt ondt utgår från qvinnorna.. Ni torde finna helt paturligt, att jag. med tanken . härpå undrar öfver att finna er icke allenast promenera i en lustgård, utan äfven uppsöka en Evas dotter. Ni är en sammansättning af idel motSTRATHMORE 19