Dagens Nyheter – 29 september 1873, sida 1

JU Velasquez, men på såmma gång som om han en vacker dag skulle komma att begå en ogerning. Som man fioner, tröstade sig markisen ried en såden olycksprofetia, som menniskor vanligen äro färdiga att taga sin tillflykt till, när någon väcker deras afund. De festa personer, som voro i rummet, betraktade Strathmore under detta sista och afgörande spel; de beundrade hans skicklighet och följde med intresse hvärje kort gom utspolades; emedan chancerna nu voro så lika, att blott ett endå mindre välbetänkt drag måste gifvå utslaget. Hvad Strathmore sjelf angår; upptogs hans själ uteslutande af spelet. Han skulle Keldre ha förlorst ett penningbelopp, hundra gånger så stort som den gjorda insåtsen, än tappa detta parti. Också fortfor han att spela sina dåliga kort så mästerligt, att segern redan Byntes med säkerhet komma att tillfallä honom, då — från den bakom honomstående fåtöljen lady Vas vasour böjde sig fram öfver hans arm, för att bevittna hans triumf, hvarvid dön berusande doften af hennes hår spred sig omkring Hkonom; och Hennes svällande läppar, hvilkas behag till och med han icke kunnat underkänna, kommo henom å nära att hennes andedrägt smekte hans kind. Han såg upp, och deras. blickar möttes. BStrathmore blef tjusad, han förlorade förmågan att tärka klart, likasom hade luften hastigt förgiftats. Och nu slog han ut ett kort; som han i stället