Dagens Nyheter – 27 september 1873, sida 2

— 130 — — Ätt en sådan skönhet som denna tillhör en man hvilken icke duger till någonting annat än att kritisera såser och profva viner — det är oerhördt! tänkte Strathmore, som hyste ett djupt förakt för gourmander i allmänhet och för denna gourmand i synnerhet. Utan att märka. att lady George syntes bli förtörnad och att lady Beaudesert vinkade honom med solfjädern, skyndade han sig att taga plats på en mindre stol vid lady Vavasours sida, Da nyssnämnda två skönheterna upptogo mycket illa hans plötsliga dezertering. — Lady Veavasour, vågar jag hoppas att i dag åter få höra den stämma, som väckte en så liflig afund hos de böhmiske lindarnes näktergalar? frågade Strathmore, under det monsigneur Villaflor och flera andra mindra betydande rivaler sneglade på honom med förtretade miner. : Hon uppslog hastigt de silkeslena ögonlocken och fästade på honom en blick, som väl kunde sägas vara af det aldra farligaste slaget. — Nej, Bsde hon. Jag sjunger väl för näktergalarne, men icke på begäran som en primadonna. Foglarne förstå mig säkerligen, men narrar kunna det ickel Och härvid gjorde hennes herrlighet en föraktfull rörelse med sin solfjäder, hvarigenom hon för Strathmore angaf, hvilka personer hon sytfale på. Det var just dessa herrar, som Stratbmore i sitt stolta sinne redan hade klassificerat såsom hvardagliga men comme il faut,