Dagens Nyheter – 27 september 1873, sida 2

-— LOL om en karakteristik gom — jag fruktar det — kunde tillämpas på de flesta medlemmar af det fina sällskapet. å : — Men ni har en gång sjungit för mig, och ni skall åter göra det, svarade Strathmore, med denna lugna tillförsigt, denna bestämda och på samma gång sorglösa ton, som brakar behaga de festa gvinnor. Basynnerligt nog, tycka damerna i allmänhet om män, som äro befallande; till och med den. bortskämda koketten finner eit visst behag uti att böja sig under en starkare viljg, äfven om hon icke tillstår det ens för sig sjelf. — Var icke så säker derpål Jsg är ingen Malibran, som ni hvarje afton kan få höra för fen guinber; också var det icke för er jag sjöng under lindarne. — Ni är verkligen bra fåfäng! Jag sjöng för att roa mig och för att förarga de engelska dämerna, som åto gurksallat derinne på värdshuset och synbarligen ansågo mig för att vara en mindre anständig person. Engelsmännen äro födde till katt resa; jag undrar blott öfver att de anse nödigt att bemöta hvarje främling, som de träffa, med en blandning af bitterhet och köld, som kan kallas allt annat än behaglig. — Emedan misstroende och tillbakadragennet för oss äro detsamma som skalet för kozosnöten. Tack vare detta skal; tros en liten gärna ofta vara ganska stor, och äfven om ullkomlig tomhet råder derinnanför, kan man