Dagens Nyheter – 27 september 1873, sida 1

-— 130 med er ensam i nära femton minuter. Jag beviljar aldrig någon man ett längre monopol. Afstå nu er plats åt monsigneur Villaflör och uteslut icke längre alla andra från deltagande i vår konversation. Strathmore lutade sig tillbaka på stolen, intog en så beqväm ställning som möjligt och svarade i sorglös ton: — Förlåt, madame! Monsigneur kan sjelf taga plats hvar som helst i er närhet. Om ni blott ger ett tecken med en solfjäder, skall ni straxt finna er omgifven af alla kavaljerna och en gemensam konversation kan sedan föras, utan att jag behöfver röra mig ur fläcken. Jag sitter riktigt bra här, med er tillåtelse: En innerlig förnöjelje afspeglade sig i hennes anlete. — Ahal ni börjar redan bli ömtålig, mon ami, Tedan! tänkte hon helt belåten. Och hon vinkade Villaflör till sig. Äfven Dormer, Legard och Rennecourt samlades kring hennes fåtölj, sedan de nu fått tillåtelse nalkas, och efter allt utseende glömde hon fullkomligt bort Strathmores närvaro, ja till och med att han fanns till, Han var förjagad ur hennes minne, under det hon skämtade, skrattade och kastade omkring vig farliga blickar — denna koketts förnämligaste vapen. Hon tänkte, att hon icke på något annat sätt skulle ha kunnat göra ett så djupt intryck på BStrathmore. Hennes mening var,