Dagens Nyheter – 26 september 1873, sida 2

så kalla honom. Han var en kort, ful, gråhårig herre med små, mörka ögon, som påminde om räfvens. Öfre delen af hans ansigte vittnade om en icke ringa grad at förderf, den nedre åter, hvarzi den sinnliga munven intog ett framstående rum, om svsgbet för könet och bordets nöjen. Hat var en person, om hvilken hela verlden visste, att ham bosatt mycken slughet, men som det dock var ganska lätt att beherrska för den som kände hans svaga sidor. I offentliga lifvet bade han aldrig tagitnågon verksam del; han hade merändels vistäts i utlandet och var känd kufvudsakligen för siva middagar. Inom sig höll man Konom för en ganska obetydlig person, men i ansbende till hans högg ställning krusade man mycket för horom, hans hermöeliner dolde den inro tomheton, den lilla markiskronan bjöd förtalet att tiga, och hans rikedom tillät icke ens några elaka tungor att göra sig hörda genom sakta hviskningar. Han vår markis Vavasour — han hade landtegendomar att skänka bort, efter hvilka alla bevakare af kyrkors och klosters intressen traktade; derföre gåfvo de honom också beredvilligt absolution och utfärdade för honom ett pass till himmelen, bvarför de naturligtvis trodde sig komma att erhålla en riklig lösen genom hans testamente: Hans adliga namn var ett ibland de äldsta och most lysande; också åtnjöt han i allmäne