Dagens Nyheter – 25 september 1873, sida 3

dyra maskinerna. Till arbetarne utbetaltes nu under den tid, då de nödgades vara overksamma, en förminskad daglön af 3 shilling 4 pence, eller nära 3 rår, hvilken i betraktande deraf att arbetslönen vanligen för veckan öfverbufvud belöper sig till 2 pund 15 sh, för personen, icke kan anses vara för låg. Arbetarne begära numera 5 sh. pr dag och hafva, då fabriksegarne vägrade att ingå härpå, inställt arbetet. I följd deraf ligga alla affårer, hvad stapelmanufakturerna beträffar, fullkomligt nere; producenterna af råmaterialier, som förr Voro öfverhopade med order, ha nu nästan inga; antalet af qvinnor och barn, som gå omkring utan sysselsättning, ökas dagligen; ännu värre blir dock ställningen, om fabriksegarne skulle gå in på det vid ett möte i förra veckan framställda förslaget att öfverflytta sina maskiner till Calais eller andra orter i Frankrika, der man ej lider brist på billiga och tillräckliga arbetskrafter. På eftergift från deras sida är knappast att tänka, icke så mycket på grund af det begärda lönetillskottet som fastmer i följd af den kanske fullt grundade farhågan, att de höga ferieafgifterna skola förleda arbetarne att genom allehsnda medel otillbörligt förlänga sina ledighetsdagar. Till amiralitetet ingick den 17 d:s ett telegram från kaptenen på örlogsfartyget Thalia, nu liggande i Singapore, hvilket telegram berättade om en strid som egt rum vid Pevang, der engelska skeppet Midge blef anfallet af pirater. Thalia seglade Midge till hjelp. Två engelska officerare blefvo svårt sårade. Den bekante Henry Richard, upphofsmannen till motionen om internationela fredsdomstolar, har, som vi för några dagar sedan nämde, från snart sagdt alla Europas länder mottagit bref och adresser, lyckönskande honom till den stora tanke han sökt och söker att realisera och den framgång han redån rönt i sina sträfvanden. En bland dessa adresser, som blifvit honom tillsänd af Italiens förnämsta statsmän, politici och lärda och söm är undertecknad af bland andra Pallavicini, Menabrea, Lanz3, Cesaro Oantt, Amari och Garibaldi, är af följande lydelse: uTillåt oss att från Fredrik Sclopis fädernesland sända eder ett lyckönskande ord i anledning af den lysande seger ni nyligen lyckats vinna åt de internationela fredsdomslölarnes teliga och sant menskliga id6, bestämd att en gång bli den nya folkrättens regel och rättesnöre. . Ehuruväl ni är belönad ir do tröttande arbeten, hvilka ni underkastat eder för av bereda terräng åt denna stora grundsats, af den tillfredsställelsen att för hvarje dag se mångfaldiga tecken; som förebåda hans triumf, en af den menskliga civilisationens största, skall ni ändå emellertid tillåta oss — i detta ögonblick då det engelska parlamentet gifvit ett så mäktigt exempel åt alla nationer — att lägga i dagen vår glädje både som itallenare och som män, innerligt hängifna endrägten mellan alla civiliserade folk, hängifna freden, nyttig för hela verlden, skadlig för ingen, bävgifna freden, som är den vigtigaste häfstången för sllt verkligt framåtskridande, för all sann frihet. MAå ni, högtärade herre, länge såsom beskyddare för alla de varmhjertade id6er, hvilka städse vunnit genklang i Wilberforces och Richard Cobdens fädernesland, få bibehålla er egenskap af desammas vältalige och aktade tolk. Må ni länge få finnas här, ett föremål för alla deras välsignelser, hvilka i likhet med eder åberopa en den universela rättvisans makt, och för den aktning som egnas er af oss, undertecknade, som äro lyckliga att kunna kalla oss edra varmt tillgifna beundrare. För de spanska cortes sammanträde natten mellan den: 18:de och 19:de dennes, då man öfverlade om sessionernas uppskjutande till den 2:dra januari 1874, innehåller Times en utförlig telegrafisk redogörelse. Efter en långvarig debatt tog Castelar klockan 3 på morgonen till orda och höll ett af sina vanliga lysande tal. Han sade, att utan klokhet och försigtighet vore det ej möjligt att frälsa republiken. På republikens fana lästes religionsfrihet och medborgerlig frihet, på den absoluta monarkins intolerans och tyranni. Han visade nödvändigheten af att lugna det uppskrämda landet; man måste visa stor klokhet för att vinna allt utan att riskera att förlora allt. Han hade ofta varit oense med Pi y Margall, hvars doktriner, synnerligast i gocialdemokratiska frågor, voro vidt skilda från hans, Han önskade att få en annan finansminister, emedan han icke kunde bifalla den finanspolitik som nu följdes. CJag vill, sade han, likaväl utnämna konservativa som liberala generaler i armön, ty man kan icke föra krig ellör sögra med blott teorier. Det. är icke endast hänförelsen utan ock praktisk duglighet som gör att man segrar. En -sann statsman skall ock kännas igen derpå, att han försonar sitt oget parti med motståndarne. Den. skarpa reaktion som höjt sig mot de federativa grundsatserna