Dagens Nyheter – 25 september 1873, sida 3

Engelsk grymhet. Slöjan som omböljer det obyggliga, mystiska mordet i London drages allt tätare till samman och utsigterna till brottets upptäckt bli allt mindre, Hvem var den mördade? frågade vi i vår föregående redogörelse och med fru Christian, med hr Cailey. med flera andra, som känt den saknade fru Oailey, svarade vi: det är hon, det är fru Cailey. Men dot är icke hon! Den saknade fru Cailey är återfunnen, lefver och befinner sig i allsköns välmåga efter en liten lusitur till Skotland, hvilken hon företagit under den tid hon varit försvunnen ur sin bostad. Hennes familj sörjde henne redan som död, som offer tör den grymmaste vålde: gerning, då hon återfans promenerande på en af Londons gator. Polismannen hade således rätt i sina tvifvelsmål och man kan nu förstå att han haft någon spaning om rätta förhåls landet. Det är ju emellertid .egendomligt att ett sådant misstag kunnat ega rum; att till och med en person i den mördade trott sig igenkänna sin egen syster och dock tagit fel; att så stora svårigheter kunnat möta att få utrönt något så ögonskenligen simpelt som en persöns identitet! Det är visserligen sant att flera vigtiga de lar af den stympade kroppen icke ännu blifvit återfunna. Skallen fattas ännu, likaledes händerna. Äfven underdelen af det ena smalt benet saknas. I den omständigheten att blott det ena benet blifvit så stympadt har man velat so ett bevis för att mördaren här velat förinta något som kunnat tjena till igenkänningstecken. Men det förefaller ändå egendomligt att misstag, sådana som det nu skedda, kunnat ega rum. Emellertid är saken åter försatt till sin pri mitiva ställning: uppslaget var falskt, utgångspunkten oriktig. När skall man fiana någon ny?