Dagens Nyheter – 25 september 1873, sida 1

-— 110 — slottet från en annan sida. De lifliga rörelserna, de rika färgerna, de behagfullsa gestalterna gåfvo denna kavalkad ett syvnerligen imposant utseende; när figurerna aftecknade sig mot slottets af murgröna betäckta vägg tyckte sig Strathmore se ett ridande hof af Watteau eller en jägareskara af Wouvermsnn. — Jag kommer i rätt tid till middagen, tänkte Strathmore och gaf dervid akt uppå, huru väl en af damerna red. Hon slog hästen med ridspöet, så att han stegrade sig och tog baksteg, innan hon hoppade ur gadeln. Men afståndet var alltför stort för att han skulle kunna känna igen henne, oaktadt han begagnade. sin pince-nez. Han. önskade, att han hade haft med sig en kikare. Ridhästarne mottogos af slottsbetjeninger; och i det ögonblick då Strethmores åkdon rullade in på slottets gård, ringde klockan till tecken att tiden nu var inne. till att göra toalett. Gästerna på slottet hade ock redan åtskiljts och befunno sig hvar i sitt enskilda rum, sysselsatta med att kläda sig till middagen. Under det att Strathmore fördes till den lel af slottet, der han skulle bo, och härvid passerade Galerie des dames, som sedan urminnes tider tillbaka ledde till det täcka könets sofrum, råkade han få höra en kammarunpgfru, som kom ut från en af dessa helgelomar, söga till en annan, henne förmodligen underordnad, tjenstflicka: STRATHMOHRE. 1ö