Dagens Nyheter – 25 september 1873, sida 1

barnslig blondin, tillhörande dessa högheter, som i våra dagar växa som svampar ur jorden, en munter brunett, som röker cigaretter och har ridit Pytchley. Nåja, det blir åtminstone ingen brist på omvexling. Blanche tyckes veta att verkliga kontraster ofta trifvas väl tillsammans, Efter fulländad toalett lemnade Strathmore sitt rum, för att bogifva sig till mottagningssalen. Här fann han ännu ingen af de öfriga gästerna, hvarför han slog sig ned i en fåtölj, som stod vid ett fönster med ryggstödet vändt mot detta. Fönstret vette ät terrassen. En liten hund kände igen honom och kom fram till fåtöljen, skakande silfverklockorna på sitt halsband. Det var en vänlig helsving af djuret. Stratbmore klappade den lille och lekte med hans snöhvita små öron. Sålunda satt han ett par minuter, tänkande på någonting helt annat än Hunden, som, förtjust öfver hans smekningar, troget qvarstod bredvid honom, under det att uret på konsolen med jenna knäppningar angaf tidens gång och nu pekade på ungefär tre qvart till nio. Han hörde icke att steg nalkades på terrassen, han vände sig ej om och kunde derför icke se den gestalt, som visade sig i fönstret bakom honom. — Goddag, lord Cecil! Tänker ni på ziguenerskans spådom eller på den hvita dominon? Eller kanske Volterra-affären tager er så i