Dagens Nyheter – 24 september 1873, sida 2

SS OR RV — Ja, men hvad har det att göra med frågan angående Vavasourt? — Hon far äfvenledes dit; redan i dag lemnar hon Paris. — Och det bär af till Vernonceaux? Denna fråga framställdes med en ifver, som på ett märkvärdigt sätt afstack emot Strethmores hittills visade likgiltighet. — Ja visst. Hon och fru de Ruelle äro förtrogna, oåtskiljaktiga väninnor. Res dit, ni också, så får ni ett godt tillfälle att lära känna henne. Jag försäkrar er att ni sksll fionga mödan väl lönad. Hon är makalös, och för er, som har ett hjerta af is, kan bon icke bli farlig. — Farlig! utropade Strathmore med ett leende af det djupaste förakt. Gud vare tack och lof, ännu har aldrig någon qvinna varit farlig för mig. Den man, som låter fånga sig i en koketts nät, måste verkligen vara en narr. — Antonius var ingen narr. — Nej, men en vanvettig menniska, och det kommer på ett ut. Dessutom måste Antonius ha haft en särdeles besynnerlig smak, eftersom han kunde förälska sig i en qvinne, som var fyratio år gammal och brun som en kaffeböna. — Ja, sade Valdor patetiskt, jag skulle också ha önskat för hans äras skull, att Cleopatra varit blott hälften så gammal och derjemte något ljusare till färgen.