Dagens Nyheter – 24 september 1873, sida 1

-— LIVU Finner ni det då icke bättre att ha affärer med en vän än med denne judiske procentara? Ni skall betala mig,fnär ni kan, derom är jag säker. Och lofva mig nu vid er heder att icke vidare oroa er öfver denna småsak. Medan han talade, upplystes hans anlete af ett välvilligt leende, som mildrade dess vanliga köld; och Valdor såg nu, under det han tryckte Strathmores hand och blickade in i hans ögon, allt det goda och tilldragande som fanns hos en natur, hvilken för de flesta förblifvit en gåta. Han ville tacka honom; men Btrathmore utbrast: — Icke ett ord mera härom! Ifall det någongång skulle hända att jag behöfver bedja er göra något för mig, så vet jag att ni ej afslår min bön — cest assez. Ämnar ni också fara till Vernonceauxz, Valdor? Han talade med afeigt i en glädtig, gorglös ton och vände derunder bort ansigtet, för att den andre skulle tro att han icke märkte hans förlägenhet. Han bade ingen aning om, huru beskaffad den tjenst skulle blifva, som han en gång komme att begära af sin gäldenär. — Ni är inbjuden, kan jag förstå. Jag nedger, att man får leta efter en älskvärdare slottsfru än Blanche de Ruelle; hon har också vjudit mig, men jeg måste begifva mig till Baden, så svart kapplöpningarae äro förbi, fortfor Strathmore, i det han jagade en fluga från sin morgonrocks röda sammetsärm. ag hoppas träffa Arrelio der, och under ött