Dagens Nyheter – 24 september 1873, sida 1

drade höra de frasande släpen å la Pompadour, de artiga abternas skämtsamma tal och de täcka herdinnornas skratt. Ty Vernonceaux ligger helt nära Luneville — Stanislas, Voltaires, den sköna Boufflers Luneville, Versailles motstycke, de bannlysta qvickhufvudenas angenäma tillflyktsort, de tusen minnenas stad! Vernonceaux stod gömdti sin skog, så lugnt och så beskuggadt, att Lunevilles glada syndare der syntes ba fjettrats af en trollsömn, likasom den mohriske konungens hofstat i Al. hambra. Men om derute skogens ödslighet endast stördes af vinodlarnes sånger och bullret af de med oxar förspända lastvagnarne, så herrskade deremot i slottets inre, när grefvinnan de Ruelle vistades der några månader på sommaren med sinå förnäma gäster från Paris, lika mycken lyx prakt och qvickhet, som någonsin för hundra år sedan markisinnan de Boufflers omgef sig med i sitt lilla palats i Luneville. Intet ljud afbröt för tillfället den -djupa tystnaden i skogen, förutom bullret af den phaöton, som blifvit skickad Strathmore till mötes, och i hvilken han nu åkte genom parken, för att aflägga det beslutade besöket på Vernouceauz. Efter en stunds färd i ensligheten, kom han plötsligt till en öppen plats, hvarifrån han kunde öfverskåda hela slottet. I detsamma fick han se en ryttareskara nalkas