Dagens Nyheter – 23 september 1873, sida 2

Han kysste läpparnej, som hon räckte honom, men, den kärlek, som han läste i hennes ögon; och hyarom darzniegen .i hennes. röst bar vittne, gjorde, honem bedröfvad, utan. att.han kunde. säga hvarför. Han erkände, inom sig, att en sådan kärlek. icke stod:att finna i den verld, som han nyss lemnat; dez skulle --dess. styrka och trohet ha blifvit oförstådda, såsom ord i ett främmande, språk, eller, kanske till och med gjorts till föremål för skämt. HN — Och du: har icke, sett: någon. qvinna, gom behagar dig lika mycket som jag; sedan vi skiljdes? Ingen,; på hvilken jag måste vara svartsjuk? hviakade hon med ;en. viss ångest. Han var ju hennes. allt; honom fick -man på inga vilkor beröfva hennel Mön hennes ansigte, då hon vände det mot honom, upplystes afett klart, innerligt leende -— uttrycket af en kärlek, som varalltför.sann, alltför förtroöndefull för att några tvifsel skulle kunna trifvås vid degs sida. ;.. Han tryckte detta bröst hårdare intill sig, i hvilket ett så rent bjerta klappade endast för honom. — Min dyraste, sade han, du behöfver icke vera afundsjuk på någon lefvaude varelse! Ingen har förmått framkalla sådana känslor i min själ som du, ingen är så kär för mitt hjerta. Vsr utan fruktan! Ingen annan skall uttränga dig, det svär jag vid Gud! Han aflade eden helt uppriktigt och i den fullkomliga öfvertygelsen, att den aldrig skulle