Dagens Nyheter – 23 september 1873, sida 1

brytas, liksom så många endra gjort före honom, som i dag icke tänka på hvad morgondagen kan komma att medföra, som aldrig besinnat, huru lätt ödet gör en menniska till menedåre! Och qvinnan, som: hvilade i -hansfamn, snyftade högt af glädje. Han var hennes hela verld, hon hvarken kände eller behöfde någon annan. De frigjorde sig härefter ur: hvarandras armar, och han ledde henne under trädens lum: miga kronor fram till: den lilla stugan, som nästan helt och hållet doldes af det täta löfverket.Deras steg ljödo icke mer på den månbelysta vägen, deras hviskning afbröticke längre tystnaden. Lugn och stillhet rådde öfver den skogiga nejden; då och då passerade ett--litet moln öfver månskifvan, vinden rörde sakta bladen. Ljuset i det mellan träden gömda gallerfönstret släcktes, och kyrkoklockorna i fjerran förkuhnade med dofva slag, huru timmarne förflöto, den ena efter den andra. Öfver den slumrande jorden höllo tre englar vakt — natten, sömnen och friden: