Dagens Nyheter – 22 september 1873, sida 2

Vid hennes första uppträdande för ungefär sex år sedan, hade damerna i Petersburg vågat knota och, som man säger, draga sig för henne en smula, Iogen visste ju, hvarifrån kon kommit och — hvad som var änvu vigtigare — af hvem hon var född till verlden. Man hviskade, att markisen ingått en mesalliance; ty markisen var ju, hvad börden beträffar, fullkomligt sans reproche, om han också i andra hänseenden visst icke kunde anseg för något helgon. Det töfvade dock icke länge, förrän hon lyckades besegra dem som ville stänga vägen för henne. Hon gjorde furor, hon blef på modet, och de onda tungorna tystnade. Hennes fina ådror. voro hennes Sblå blod, och hennes skimrande hår och strålande ögon bildade tillsammans hennes vapensköld. Sjelfve Strumpebandsordens SVapenkonung4 skulle vid hennes anblick ba glömt bort allt hvad heraldik heter och, förgätande de kala, döda steamträden, knäböjt inför den lefvande skönheten. Till och med han skulle ha medgifvit, att Venus icke behöfver införas och presenteras af en hofmarskalk. : Der hon nu satt, lekande med romanens blad, sågs hon gäng efter annan småle helt belåten; ty hennes tankar voro af en angenäm art och roade henne mera än boken. Hon tänkte på de triumfer, hon firat under den sednast förgångna dagen och natten, huru hon af ren nyfikenhet lockat statshemligheter