Dagens Nyheter – 22 september 1873, sida 2

ur markis VArrelio, dem både hedern och klokheten bjödo honom att bevara. Hon tänkte på Constantin Lanaris som följt henne från Athen, för att nedlägga sin furstliga hyllning inför hennes fötter och balönas med ett slag at hennes solfjäder, målad af Watteau. Hon tänkte på det kejserliga zobelskinn, som furst Nicolas. .Tehemidoff utbredt på ett fuktigt ställe å terassen, der eljest hennes prydliga små skor hade måst trampa på några våta blad, när . hon. promenerade. vid hans sida; hon tänkte på. porslinsvaserna af Henri Deux och Rose Berry, som lord Weiverden, denne konung bland konstkännare, gifvit henne till present; — ehuru de voro honom lika kära som :lifsvet, offrade han dem för ett leende af henne! Hon tänkte med ett ord på ulla nyligen vunna segrar och gjorda eröfringar. Men tyvärr. har äfven den skönaste blomma, som belyses af solen; sin skuggsida. — Han mindes mig icke! sade Venus Aphrodite til sig sjelf, ceh ett moln öfverfor hastigt hennes paana. I sanning. en stor oartighet midt ibland alla komplimenterna. Min röst hade bort upplysa honom om, hvem jag var. Men -han skall, minsann, få plikta för denna kränkning af min stolthet. Hvarje qvinna, -som: är medveten om sin makt, kan huru strängt hon behagar straffa den som försummar henne. Huru obegripligt enfaldiga måste ej de unga damer vara, som förnedra sig ända derhän, att de blifya slafvinnor åt