Dagens Nyheter – 22 september 1873, sida 1

-— JA — SJUNDE KAPITLET. Två nattliga taflorMarion Vavasour and Vaux satt framför eldbrasan i min budoar och -blickade på de glödande kolen. Hon hvilade så makligt i den mjuka -länstolen, och en uppslagen roman låg i bennes knä, under det att det glänsande håret, numera befriadt från sina fjettrar, nedföll i rika lockar öfver hennes axlar. Ingen drägt kunde kläda henne bättre än den azurblå morgonrocken af det finaste indiska tyg; som hon nu bar, och hvilken pryddes af dyrbara spetsar; i bela verlden fånns ej kokettare skodon än de tofflor, broderade med guld och perlor, i hvilka hennes små fötter voro instuckna. må I oo Men det kunde icke heller gifvas en mera passande helgedom för den skönaste bland de sköna, än detta kabinett med sina rosenfärgade sidentapeter, sina från taket nedhängande wilfverlampor, och toalettbordet sedan, som var höljdt i spetsar, samt speglarne med Dresden-ramar, de gyllene asksrne fulla af juveler, de konstrikt målade. blomstervaserna och kristallflaskoria, som innehöllo de herrligaste parfymer och essencer. Här såg Marion ännu älskligare ut än eljest, ehuru hon alltid omgafs af ett sällsamt behag.