Dagens Nyheter – 20 september 1873, sida 2

— 83 — Naturligtvis var det icke hans afsigt att förråda de riksvigtiga hemligheterna; men han ansåg sig böra på detta sätt försöka locka henne att demaskera sig. — Bå oförsigtig ni är! inföll dominon. Ni förklarar er villig att betala, fastän mni icke vet, hvilken valuta ni kommer att få för era pengar. Det kan ju hända, att jag är gammal, mager och sminkad; jag är kanske en sjuttioårig Ninon eller en du Deffand, som koketterade tills hon blef åttio år gammal, en qvinlig Mirabeau, koppärrig och gulblek, Säkert är emellertid, att i samma ögonblick jag blir demaskerad, förlorar jag det retande behag, som alltid åtföljer hvad som icke kan ses. Nej, jag tackar er, min klokhet förbjuder mig att gå in på ert förslag, som äfven ur er synpunkt måste anses förhastadt. — Mitt förslag var icke alls förbastadt, och ni handlar icke alls klokt, yttrade Strathmore. Det är lika omöjligt, min fru, att era läppar erhållit sin rosenfärg genom smink, som att dessa sköna blommor gjort det; era ögon tala ett sannare språk än er tunga; de säga mig tydligt, att ni är både ung och vac ker. Var icke grym! — Lord Cecil Strathmore smickrar, emedan han derigenom tror sig lättast kunna utleta hvem det är som har kunskap om hans hemliga sammankomst med VArrelio. Ni frågar icke efter, hvad min mask döljer, om jag är vacker eller ful; ni vill blott vete mitt namn;