Dagens Nyheter – 20 september 1873, sida 2

-— JJ — Men Strathmores ögon, kloka, kalla Aldrig emot qvinnor le; I stridens tommel stråla de; Der de jubla och betalla, Der de skrämma fienden, Der de muntra upp hvar vän. Dessa ord, uttalade af den sköna masken i madame de Luilhiers vinterträdgård, slogo honom med häpnad. De voro hemtade ur en. gammal dyster saga, som berättades bland. hans underhafvande; och just denna vers hade under århundraden intagit ett vigtigt ruva bland vaggvisorna i hans hemort. Naturligtvis måste han finna det höget sällsamt att här i Paris, vid en fest la Regence, hörs ord, om hvilka han trott att de aldrig någonsin kommit utom White Ladies område, och dem han sjelf knappt mindes från sik barndom. Hvem kunde denna dam vara, som kände honom så väl? — Belle amie, sade han, i det han böjde sig ned intill henne; ni smickrar mig allt mer och mer! Det är ej blott mina ögon som äro er bekanta, utan ock mina familjlegender.. Vi kunna omöjligen vara främmande för hvar. andra... — Kanske vi äro. flender inföll masken, på hvars domino saphirer här och der blix. trade. Hatets blick är skarpare än kärlekens och vänskapens, det vet ni väl. Huru har ni väl för några månader sedan lyckats böja sjolfve furst Michael under er vilja? Jo, derigenom att ni begagnade er af den innersta