Dagens Nyheter – 20 september 1873, sida 1

-— OJ me Ehuru förföljelsen försiggick med största möjliga skyndsamhet, lyckades dock den okända ständigt undkomma honom. Fastän hon icke såg sig om en enda gång, skulle han kunnat svärja på att hon visste, det han följde henne i spåren. Ty qvinnorna se liksom flugorna äfven hvad som tilldrager sig bakom dem. Hon tycktes. finna ett stort nöje uti att leda honom fram och tillbaka genom ändlösa irrgångar och att ibland komma honom helt nära, för att i nästa ögonblick så mycket bhastigare aflögsna sig från honom. Ändtligen när han sjelf, trött och förargad, stodibegrepp att lemna henne åt sitt öde, spärrades vögen för henne. Han skyndade sig då fram och hann upp henne i den s. k. Pavillon de Flore dit hon tegit sin tillflykt. Det var ett slags vinterträdgård, der Louize de Luilhiers i en orientalisk värme låtit uppställa de skönaste och mest praktfulla tropiska växter, och der maskerna nu rörde sig om hvarandra, mellan de bredbladiga, yppiga slingerväxterna under det-att små charmanta fontäner med sitt spelande vatten för tillfället afkylde luften i detta rum, hvilket megiskt upplystes af lampor, placerade midt ibland det -dunkelgröna löfverket. — Fast jag föraktar qvinnorna, har jag dock förföljt-en! Belle dame, hvem ni än må vara, tillåter jag mig att uti er förebråelse se ett tecken till intresse för den, mot hvilken STRATHMOHRE, 11