Dagens Nyheter – 20 september 1873, sida 1

AA enn ty hvad jag hviskat i ert öra oroar et och hotar att störa er sömn. Hör mig, lord Cecil, och svara mig sedav, om jag icke känner er sjelf lika väl som era diplomatiska sysselsättningar. Ni är äregirig, men rTikedomen har för er ingen lockelse. Ni föraktar guldet och sträfvar blott efter makt. Ni värderar vänskapen, men finner allt hvad kärlek heter narraktigt. Ni ser i lifvet och menniskorna endast den gipsmassa, hvaraf ni med djerf konstnärshand vill forma den sköna bild, hvars konturer föresräfva er fantasi. Ni sträfvar efter ett inflytande, som är oberoende af sympatien. En sjelfkänsla är mycket stark; ni tror på er sjelf såsom på ingen annan. Ni eger de gamla italienska statsmännens genomträpgande förstånd, och kanske äfven deras häftiga, rastlösa lidelser, fastän dessa ännu slumra er hos, likasom de slumrade hos dem, till dess att tiden för deras utbrott kom. Ni är såsom Strathmorerne på White Ladies, hvartenda drsg i ert ansigte påminner om dem, och med fysionomien har ni äfven ärft deras karakter. Välan, är jag icke elairvoyante? Svara! Med en sällsam blandning af förskräckelse och öfverraskning åhörde BStrathmore denna trogna tecknirg af sin karakter.! Ett ögonblick förut skulle han ha svurit på att ingen lefvande varelse, utom möjligtvis Bertie Errell, kände bonom så väl; och derför förskräcktes han nu för den bild, hvars minsta detalj han