Under gårdagens lopp spridde sig i staden underrättelsen att landshöfdingen Gyllenram hade i dagens konselj blifvit förflyttad från Gotlands till Karlstads län. Få utnämningar ha vi förmärkt väcka en så stor förundran som denna:. Generalmajor Gyllenram har icke försports uträtta annat i det län, bonom varit anförtredt, än sköta aldeles oundgängliga göromål på de tider då han varit hemma i Visby, och man har ej kunnat begripa hvarför regeringen satt i spetsen för styrelsen af en så stor och framåtsträfvande provins som Vermland en man, hvilken ännu ickö6 ådsgalagt någon förmåga att främja åkerbruk eller industri i ett helt litet län. Emellertid ges för denna regeringsåtgärd en tänkbar förklaringsgrund — märk väl icke någon ursäkt. Det är att sedan de båda kamrarne vid förra riksdagen varit ytterst nära att besluta upphäfvande af den hittills varande föreningen mellan landshöfdingeoch militärbsfälhafvareskapet på Gotland (det felades blott 3 röster i den gemensamma voteringen), har: regeringen beslutit efterkomma den så starka minoritetens önskan; och för att blifva i tillfälle att göra detta utan att återkalla förordnandet. för landshöfding Gyllenram, hvilken ju icke genom något tjenstefel dertill gifvit anledning, har regeringen påfunnit att transportera honom till annat län. Huruvida denna förklaring är den riktiga skall snart visa sig. Ha vi träftat det rätta, så blir till landshöfding på Gotland utvämd en person, som icke tillika blir militärbefälhsfvare. Och så står då Gotland i viss mån Belåtet — men Vermland ! Ja, det får trösta sig med att äfven en landskhöfling har en viss pensionsålder.