Dagens Nyheter – 19 september 1873, sida 1

-— OU Strathmore; ty inom sig föraktar han alla qvinnor, och dock försöker ban att bshaga en, hördes en stämma hviska bakom dem. — Hvem var det fom taläde, Cecil? frågade grefvinnan, gom kände sig en smula stucken af yttrandet. — Helt säkert någon bland dem, som aldrig tröttna att tppvakta ör, någon som blifvit afundsjuk öfver den utmärkta vänlighet, hvarmed ni bemöter mig, sade Strathmore. Men han tänkte för Big sjelf: — Jag skulle vilja svärja på att det var en fruntimmersröst. Den domino, som stod närmast bakom henom, var hvit och öfversållad med gyllene bin. — Ah nej! Det var en dam; en man skulle ha angripit mig och icke er, yttrade fru. de Chantal samt gaf honom dervid ett litet slag på armen med solfjädern; ty hon kände sig svartsjuk på den domino som hans blickar följde: Men hennes svartsjuka blef ännu starkare, när ban skickligt lösgjorde sin arm och lemnade Henne att språka med. Bellus (som i detsamma infann sig) för att sjelf löpa efter den hvita dominon, som: hastigt försvunnit--bland mängden. Hsn följde. denna qvinnn instinktmessigt; det fanns någonting i hans inre, som emotståndligt dref hönom framåt; han ville, han måste se och tala med den hemlighetsfulla sköna, som tycktes känna igen hoaom så väl.