Dagens Nyheter – 19 september 1873, sida 1

-— 717 — håller tusen mot ett, att jag ej ens kommer att beundra henne. i — I napoleondorer — topp! utbrast Cbåteau Renard, i det han anteknade öfverenskommelsen i en liten prydlig, med juveler besatt annotationsbok, som han fått till present af hennes höghet prinsessan de Lurine, en något flyktig och oförsigtig dam. De värda herrarne lemnade nu Strathmore, för att begifva sig till hertiginnan de ZLuilhiers hotell. — Jag har lofvat Erroll att meddela hanom noggranna underrättelser om Vavasour. Derför skall jag gifva akt på henne så mycket som möjligt, ifall hon kommer på balen, tänkte Strathmore, i det han tände en cigaretto och lade sig på en soffa. Jag kan på förhand väl begripa, hurudan hon är: en mörk, yppig qvinna, tystlåten, sinnlig, vacker, med en låg egyptisk panna och tjocka svarta ögonpryn, en Juno gestalt, behäftad med vestindisk sömnaktighet. Hon stjäl bjertan genom silt ståtliga yttre och sitt kreolska lugn, samt äfven emedan hennes väsen företer någonting ovanligt. Dessutom har hon naturligtvis ådragit sig en viss beundran genom den diplomatiska skicklighet, hon ådagalagt två särskilda gånger, nemligen först då hon narrade en engelsk pär att gifta sig med henne och gedan då hon tvang de finaste kretsar att erkänna hennes goda ton och upphöja henne till balernas drottning. Hon måste ha börjat